♥ Nina

Tankarna om att det inte är lång tid kvar nu har börjat skrämma mig. Jag har aldrig haft panik över det, men det är så många som pratar om det så nu är det det ända jag tänker på. Jag kommer stå kvar här ensam. Jag vill uppleva saker men har inga planer och jag vet att jag kommer mista det jag älskar hur jag än gör. Det gör så ont. Folk frågar hur jag mår och jag svarar med mitt falska leende och ljuger om att det är bra och tror att jag kan övertyga. Jag kan fortsätta le på utsidan medan det svider något oerhört inom mig, men hur länge kommer de att tro mig? Det är flera månader kvar men det är som om jag motvilligt går och väntar på olyckan för jag känner redan att den har börjat komma mot mig. Jag vill bara känna lyckan igen som jag borde den sista stunden.