♥ Nina

Det ösregnde ute och jag bestämde mig för att ta på mig mammas stooora blåa regnjacka och bege mig till skolan. För att inte blöta ner håret tog jag även på mig luvan. Den gjorde att jag inte kunde se åt något håll mer än rakt fram. När jag kommit ut från porten ser jag Beccas lillasyster och hälsar. Tillbaka får jag ett svagt hej, tror inte att hon förstod att den stora fula smurfen egentligen var hennes granne. När jag kommit bort till stora vägen som jag ska korsa tänker jag mig för ordentligt. Jag ska inte bli överkörd på grund att det taskiga vädret. Därför stannar jag och vrider huvudet i de vinklar så att jag kan se så det inte kommer några bilar. Det blev fritt och jag körde över till cykelbanan. Jag som alltid korsar den utan att bli bemött av någon kör i full fart för att inte komma för sent till dansen. SMACK! Det gick på en millisekund. Samtidigt som jag cyklat i min fulla fart hade en liten kille gjort detsamma, fast mot mig. jag fattade först inte vad som hände. I chocktillstånd slänger jag ur mig, "NEJ, eller oj förlåt, jag såg dig inte, hur är det med dig? Är du okej? Förlååååååt" Kändes rätt pinsamt när den lilla nioåringen låg i vattenpölen och sa att han var okej. Söt var han, men undra vad han tänkte. Och undra hur historierna i skolan lät sen. "Idag när jag cyklade till skolan blev jag påkörd av en jättesmurf :D" Hoppas killen är okej. Jag fick i alla fall ont i knät och har nu ett litet sött smurfblåmärke:)