♥ Nina

Livet är faktiskt inte alltid så lätt att leva. Det är svårt att veta om det alltid kommer vara såhär eller om det är en period. Jag saknar mina kompisar som man inte hinner träffa lika mycket längre, men mest saknar jag min bästa. Jag saknar att vara riktigt glad och inte ha en massa läxor. Jag saknar farfar. Jag saknar att kunna göra vad jag vill utan att det ska leda till något negativt. Jag saknar min ungdom och samhörighet.
  Vad tog allt vägen? Varför blev man lämnad ensam kvar med en stor jävla saknad? Jag känner mig som en virrig människa som vill att livet ska börja om på nytt.


Förresten, jag blir så glad över att höra kommentarer om att ni saknat mitt skrivande, för jag vet att mitt bloggande inte varit det bästa den sista veckan. Jag har helt enkelt haft fullt upp. Men om det går som planerat så kommer det bli en ändring på det. ♥